vaksala kyrka J Westberg; Olof Schwan; Ragnar Jonsson ...
01/1100
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain ...Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
vaksala kyrka J Westberg; Olof Schwan; Ragnar Jonsson ...
01/1100
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain ...Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
MARIEFREDS KYRKA Caspar Schröder; Anders Heisig; Johan Wallenberg ...
01/1621
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Vapenhus - Söder, Sakristia - Norr, Kor - Polygonalt, Kor, Torn - Väster, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Sakristia- Mansardtak, ...Sadeltak, Sadeltak - Med dubbla fall- ÖVERSIKT - Mariefreds kyrka har ett rektangulärt långhus med ett polygonalt avslutat kor i öster, samt ett smalare torn i väster. I norr är en sakristia och i söder är en tillbyggnad som benämns södra porten.
TAK Taket på långhuset är ett mansardtak med avvalmad gavelspets mot öster, sakristian och södra porten har ett sadeltak. Takfallen är täckta med kopparplåt i skivformat. Längst i öster på långhustaket är ett stort kopparkors, bestående av treklövsblad på en stång med kula. Tornet har en öppen lanternin och en smal spetsig spira. Tornet är klätt med kopparplåt på de övre takfallen, i övrigt är det klätt med rundade kyrkspån. Tornet kröns av ett kulförsett kors av koppar. I mitten är en dekorativ sol och högst upp på stången är en tupp.
Långhusets takfall är försedda med ståndrännor och stuprör av koppar med böjda knän.
FASAD Fasaderna är slätputsade med puts som går ned till mark. Sockeln markeras med en rits och grå avfärgning. Kraftiga murpelare stödjer murväggarna i öster och i väster. Murpelarna är avtäckta med kopparplåt. Putsen följer naturstensmurarna och penseldragen är synliga. Fasaderna har synliga svartmålade ankarslutar. Tornets ankarslutar är dekorativt utförda och visar årtalet 1624. På tornets fasader är svarta urtavlor, försedda med förgyllda romerska siffror.
FÖNSTER Fönsteröppningarna på södra och norra sidorna av långhuset är rundbågiga med slätputsade smygar och solbänkar av koppar. Fönstren är blyspröjsade med små rutor, som sitter i järnbågar. Järnet bildar mönstret med tre vertikala smala bågar, som uppåt avslutas med två cirklar. Glaset är svagt tonat antikglas.
Södra porten har liknande, men lägre fönsteröppningar. Glaset är inte blyspröjsat och inte tonat. Koret har kraftiga fönsterbågar med spröjsar av breda järnband.
Sakristians fönster är kopplade tvåluftsfönster inpassade i stickbågiga muröppningar. Vardera bågen är indelad med spröjs i fyra rutor. Bågar och karmar är målade i svart kulör.
PORTAR Kyrkans västentré har en tvåsprångig portal och korgbågig öppning med en utåtgående pardörr. Dörren har horisontell slät panel och är trätjärad och dekorativa smidesbeslag. Framför porten sitter en svartmålad smidesgrind. Framför ingången är en trappa av Roslagssandsten.
Södra portalen är rundbågig och dörren har snedställd svartmålad rombisk panel. Båda dörrarna är bräddörrar.
I öster sitter en dörr som leder in till källaren och elcentralen. Dörrbladet är liksom södra porten klädd med snedställd svartmålad rombisk panel. En granittrappa ligger framför ingången.
Sakristian har en stickbågig portöppning i vilken det sitter en järnplåtsbeklädd svartmålad dörr.
LJUDLUCKOR Tornet har ljudluckor som är placerade på samtliga fasader. Luckorna är svarttjärade.- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
MARIEFREDS KYRKA Caspar Schröder; Anders Heisig; Johan Wallenberg ...
01/1621
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Vapenhus - Söder, Sakristia - Norr, Kor - Polygonalt, Kor, Torn - Väster, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Sakristia- Mansardtak, ...Sadeltak, Sadeltak - Med dubbla fall- ÖVERSIKT - Mariefreds kyrka har ett rektangulärt långhus med ett polygonalt avslutat kor i öster, samt ett smalare torn i väster. I norr är en sakristia och i söder är en tillbyggnad som benämns södra porten.
TAK Taket på långhuset är ett mansardtak med avvalmad gavelspets mot öster, sakristian och södra porten har ett sadeltak. Takfallen är täckta med kopparplåt i skivformat. Längst i öster på långhustaket är ett stort kopparkors, bestående av treklövsblad på en stång med kula. Tornet har en öppen lanternin och en smal spetsig spira. Tornet är klätt med kopparplåt på de övre takfallen, i övrigt är det klätt med rundade kyrkspån. Tornet kröns av ett kulförsett kors av koppar. I mitten är en dekorativ sol och högst upp på stången är en tupp.
Långhusets takfall är försedda med ståndrännor och stuprör av koppar med böjda knän.
FASAD Fasaderna är slätputsade med puts som går ned till mark. Sockeln markeras med en rits och grå avfärgning. Kraftiga murpelare stödjer murväggarna i öster och i väster. Murpelarna är avtäckta med kopparplåt. Putsen följer naturstensmurarna och penseldragen är synliga. Fasaderna har synliga svartmålade ankarslutar. Tornets ankarslutar är dekorativt utförda och visar årtalet 1624. På tornets fasader är svarta urtavlor, försedda med förgyllda romerska siffror.
FÖNSTER Fönsteröppningarna på södra och norra sidorna av långhuset är rundbågiga med slätputsade smygar och solbänkar av koppar. Fönstren är blyspröjsade med små rutor, som sitter i järnbågar. Järnet bildar mönstret med tre vertikala smala bågar, som uppåt avslutas med två cirklar. Glaset är svagt tonat antikglas.
Södra porten har liknande, men lägre fönsteröppningar. Glaset är inte blyspröjsat och inte tonat. Koret har kraftiga fönsterbågar med spröjsar av breda järnband.
Sakristians fönster är kopplade tvåluftsfönster inpassade i stickbågiga muröppningar. Vardera bågen är indelad med spröjs i fyra rutor. Bågar och karmar är målade i svart kulör.
PORTAR Kyrkans västentré har en tvåsprångig portal och korgbågig öppning med en utåtgående pardörr. Dörren har horisontell slät panel och är trätjärad och dekorativa smidesbeslag. Framför porten sitter en svartmålad smidesgrind. Framför ingången är en trappa av Roslagssandsten.
Södra portalen är rundbågig och dörren har snedställd svartmålad rombisk panel. Båda dörrarna är bräddörrar.
I öster sitter en dörr som leder in till källaren och elcentralen. Dörrbladet är liksom södra porten klädd med snedställd svartmålad rombisk panel. En granittrappa ligger framför ingången.
Sakristian har en stickbågig portöppning i vilken det sitter en järnplåtsbeklädd svartmålad dörr.
LJUDLUCKOR Tornet har ljudluckor som är placerade på samtliga fasader. Luckorna är svarttjärade.- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
FINSKA KYRKAN Göran Josuae Adelcrantz; Lorentz Gottman; Olof Schwan ...
01/1648
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Sakristia, Kor - Öster, Vapenhus - Norr- Sadeltak, Sadeltak- Finska kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rakt ...avslutat kor i öster och har en ingång i väster och en i norr. Kyrkan är enskeppig. En tillbyggnad i norr innehåller bl a sakristia och ett litet kapell. Kyrkans har en stomme av tegel.
Kyrkans fasad har en ockrafärgad slätputs och en svartmålad sockel. Fönstren med träbågar och blyinfattat glas sitter högt upp i grunda, rakt avslutade nischer som sträcker sig från marken och nästan upp till taklisten. Den höga fönsterplaceringen härstammar från den ursprungliga funktionen som bollhus. Det relativt branta sadeltaket är klätt med enkupigt lertegel och kröns mitt på nocken av ett kors. I norr ligger en låg tvåvånig tillbyggnad där ett av hörnen är avrundat på ett för 1700-talet karaktäristiskt sätt. Taket är flackt och plåttäckt och fönstrens träbågar är småspröjsade.- Den byggnad Finska kyrkan är inrymd i uppfördes 164853 som bollhus och teater. Arkitekten är okänd. Den 19 december 1725 invigdes byggnaden som kyrka åt Finska församlingen, efter att ha byggts om efter arkitekt Göran Josuae Adelcrantz (16681739) ritningar. Till hans produktion hör bl a tornet på S:t Jacobs kyrka, altaruppsatsen i Katarina kyrka (nedbrunnen) och han är också en av arkitekterna bakom Riddarhuset.
Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger i Gamla Stan, ett område av riksintresse för kulturmiljövården.
I och med reformationen började gudstjänsterna i Sverige hållas på det nationella språket istället för på latin. Finländarna fick sin första egna gudstjänstlokal i Stockholm 1533 i Svartbrödraklostret i Gamla Stan. År 1547 lät Gustav Vasa riva klostret. Efter olika tillfälliga lokaler fick den finska församlingen på 1560-talet sin hemvist i S:ta Gertruds gilleshus, också i Gamla Stan. Vid denna tid kan man tala om en finsk församling i verklig mening. År 1607 tvangs finländarna att avstå från S:ta Gertrud och flyttade till nuvarande Riddarholmskyrkan (f d Gråbrödernas klosterkyrka). Under 1600-talet sökte sig många av de svensktalande finländarna till de svenska församlingarna. Nicodemus Tessin d ä fick i uppdrag att rita en egen kyrka åt församlingen. Grunden till denna lades på Helgeandsholmen, men det storslagna projektet realiserades aldrig p g a bristande resurser.
År 1725 fick finländarna slutligen en egen kyrka i det s k Lilla bollhuset på Slottsbacken. Det var byggt vid 1600-talets mitt som en tillbyggnad till Stora bollhuset, vilket nyttjades av hovet för en typ av tennis och som teaterlokal. För ombyggnaden till kyrka anlitades arkitekten Göran Josuae Adelcrantz. Huset fick nytt inner- och yttertak samt nya fönster, men tycks inte ha förändrats nämnvärt exteriört. Kyrkan fick namnet Fredriks kyrka efter kungen, Fredrik I. 1792 revs Stora bollhuset och man fick fri utsikt över Slottsbacken.
Mot många församlingsmedlemmars vilja förklarades Finska kyrkan 1736 vara en nationell kyrka för Kunglig majestäts trogna undersåtar i Storfurstendömet Finland och inte en kyrka förvaltad av stockholmsfinländarna själva. Även språkligt fanns stridigheter när gudstjänster började hållas även på svenska.
1767 uppfördes en tillbyggnad norr om kyrkan, som nu innehåller sakristia och kapell. Under 1800-talet minskade församlingens medlemsantal så mycket att kyrkorådet föreslog en nedläggning. Församlingen levde dock vidare och under 1900-talet, framför allt efter andra världskriget, flyttade tusentals finländare till Sverige och Stockholm varpå församlingen växte starkt. År 197475 byggdes församlingshuset intill kyrkan, efter ritningar av Peter Celsing.- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
FINSKA KYRKAN Göran Josuae Adelcrantz; Lorentz Gottman; Olof Schwan ...
01/1648
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Sakristia, Kor - Öster, Vapenhus - Norr- Sadeltak, Sadeltak- Finska kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rakt ...avslutat kor i öster och har en ingång i väster och en i norr. Kyrkan är enskeppig. En tillbyggnad i norr innehåller bl a sakristia och ett litet kapell. Kyrkans har en stomme av tegel.
Kyrkans fasad har en ockrafärgad slätputs och en svartmålad sockel. Fönstren med träbågar och blyinfattat glas sitter högt upp i grunda, rakt avslutade nischer som sträcker sig från marken och nästan upp till taklisten. Den höga fönsterplaceringen härstammar från den ursprungliga funktionen som bollhus. Det relativt branta sadeltaket är klätt med enkupigt lertegel och kröns mitt på nocken av ett kors. I norr ligger en låg tvåvånig tillbyggnad där ett av hörnen är avrundat på ett för 1700-talet karaktäristiskt sätt. Taket är flackt och plåttäckt och fönstrens träbågar är småspröjsade.- Den byggnad Finska kyrkan är inrymd i uppfördes 164853 som bollhus och teater. Arkitekten är okänd. Den 19 december 1725 invigdes byggnaden som kyrka åt Finska församlingen, efter att ha byggts om efter arkitekt Göran Josuae Adelcrantz (16681739) ritningar. Till hans produktion hör bl a tornet på S:t Jacobs kyrka, altaruppsatsen i Katarina kyrka (nedbrunnen) och han är också en av arkitekterna bakom Riddarhuset.
Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger i Gamla Stan, ett område av riksintresse för kulturmiljövården.
I och med reformationen började gudstjänsterna i Sverige hållas på det nationella språket istället för på latin. Finländarna fick sin första egna gudstjänstlokal i Stockholm 1533 i Svartbrödraklostret i Gamla Stan. År 1547 lät Gustav Vasa riva klostret. Efter olika tillfälliga lokaler fick den finska församlingen på 1560-talet sin hemvist i S:ta Gertruds gilleshus, också i Gamla Stan. Vid denna tid kan man tala om en finsk församling i verklig mening. År 1607 tvangs finländarna att avstå från S:ta Gertrud och flyttade till nuvarande Riddarholmskyrkan (f d Gråbrödernas klosterkyrka). Under 1600-talet sökte sig många av de svensktalande finländarna till de svenska församlingarna. Nicodemus Tessin d ä fick i uppdrag att rita en egen kyrka åt församlingen. Grunden till denna lades på Helgeandsholmen, men det storslagna projektet realiserades aldrig p g a bristande resurser.
År 1725 fick finländarna slutligen en egen kyrka i det s k Lilla bollhuset på Slottsbacken. Det var byggt vid 1600-talets mitt som en tillbyggnad till Stora bollhuset, vilket nyttjades av hovet för en typ av tennis och som teaterlokal. För ombyggnaden till kyrka anlitades arkitekten Göran Josuae Adelcrantz. Huset fick nytt inner- och yttertak samt nya fönster, men tycks inte ha förändrats nämnvärt exteriört. Kyrkan fick namnet Fredriks kyrka efter kungen, Fredrik I. 1792 revs Stora bollhuset och man fick fri utsikt över Slottsbacken.
Mot många församlingsmedlemmars vilja förklarades Finska kyrkan 1736 vara en nationell kyrka för Kunglig majestäts trogna undersåtar i Storfurstendömet Finland och inte en kyrka förvaltad av stockholmsfinländarna själva. Även språkligt fanns stridigheter när gudstjänster började hållas även på svenska.
1767 uppfördes en tillbyggnad norr om kyrkan, som nu innehåller sakristia och kapell. Under 1800-talet minskade församlingens medlemsantal så mycket att kyrkorådet föreslog en nedläggning. Församlingen levde dock vidare och under 1900-talet, framför allt efter andra världskriget, flyttade tusentals finländare till Sverige och Stockholm varpå församlingen växte starkt. År 197475 byggdes församlingshuset intill kyrkan, efter ritningar av Peter Celsing.- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
Bälinge kyrka Albertus Pictor; Johannes Stenrat; Hans Hebel ...
01/1100
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Väster, Kor - Rakt, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Korsarm, Torn - Västtorn, Korsarm- ...Sadeltak - Valmat, Sadeltak - Valmat- Kyrkorummet karakteriseras av de höga tunnvalven med gördelbågar som bärs upp av parställda pilastrar, vilka ger en rytmisk uppdelning av väggarna. Koret är den enda del av kyrkan som bevarat ett senmedeltida tegelribbvalv. Golven i gångarna och koret täcks av kalkstensplattor. Den nuvarande bänkinredningen i regelbundna kvarter med brädgolv, tillkom vid 1938 års ombyggnad. Samma år togs, som nämnts, de medeltida målningarna i koret fram av konservatorn John Österlund. Predikstolen, placerad nordost om korsmitten, är ett arbete av Hans Claesson Hebel från 1600-talets mitt. Den skänktes till kyrkan av Claes Edenberg på Kiplingeberg. Högaltaret i trä är från 1799 och försett med förgyllda ornament och listverk. Altaruppsatsen är ett välbevarat arbete i senbarockstil och skänktes till kyrkan av ärkebiskop Henrik Benzelius år 1756. Den är tillverkad av den kände bildhuggaren Magnus Granlund och består av ett krucifix i gips ovanpå en stor gipsrelief föreställande Nattvardens instiftande. Det hela omges av parställda kolonner med förgyllda detaljer samt ett klassiskt överstycke med treenighetssymbolen och en förgylld strålkrans.
Kyrkan äger även två förnämliga medeltida altarskåp. Det ena är tillverkat i Lübeck 1471 av Johannes Stenrat på beställning av Konrad Rogge, ärkediakon och prebendekyrkoherde i Bälinge och senare biskop i Strängnäs. Skåpet är tillägnat Maria som utgör dess mittfigur. Hon omges av en stor mängd helgonskulpturer. Skåpet stod på högaltaret till 1756. Sedan 1938 är det placerat i norra korsarmen som då byggdes om till rum för mindre gudstjänster och försågs med altare. Det andra skåpet, som är placerat i södra korsarmen, är även det från 1400-talets senare del. Det innehåller en rad småfack där olika martyrscener avbildas. Cuppan till en medeltida dopfunt, som tillhört den äldsta medeltidskyrkan, finns också bevarad och står i koret.
På orgelläktaren står en av kyrkans främsta klenoder. Det är orgeln som utgör ryggpositivet till den stora orgel i Stockholms storkyrka som tillverkades 1632-40 av orgelbyggarna George Herman och Philip Eijsenmenger. Orgelfasaden tillverkades 1647 av Martin Redtmer. Ryggpositivet och orgelläktarbalustraden skänktes till Bälinge kyrka 1787-88 av Mattias Benzelstierna på Kiplingeberg när Stockholms storkyrka skulle byta orgel. Orgeln restaurerades år 2005 till det skick den hade när den kom till Bälinge 1788. Den räknas som en av Sveriges märkligaste barockorglar. I norra korsarmen står en kororgel från 1978.
Kyrkan har tre epitafier från 1700-talet över Henrik Benzelius, Mattias Edenberg och Mattias Benzelstierna. De är placerade i södra korsarmen. Det finns dessutom en förgylld, urkrönt minnestavla över ärkebiskop Henrik, Benzelius.
I kyrkan hänger flera förnämliga ljuskronor från 1600- och 1700-talen. Den medeltida sakristieporten rekonstruerades 1938 då den målade omfattningen togs fram. Sakristian täcks av ett stort kryssribbvalv. Väggar och valv är vitputsade med brunmålade valvribbor. Sakristian är inredd med skåp för textilförvaring mm. I sakristian finns även en förbindelse upp till predikstolen med en murad trappa.- Bälinge kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Uppland. Den består av ett torn och ett långhus med stora kvadratiska korsarmar samt en sakristia. Kyrkan är ursprungligen uppförd på 1200-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1780-talet då den byggdes om till en klassicistisk korskyrka. Bakom den klassicistiska dräkten finns de medeltida murarna kvar i tornet och långhuset. Kyrkan förlängdes åt öster redan på 1300-talet och kom senare under medeltiden att förses med korsarmar och ett vapenhus. På 1400-talet försågs den med valv och med kalkmålningar.
På 1700-talet befanns kyrkan vara för liten och ombyggnadsritningar gjordes upp av Daniel Lundqvist, stadsmurmästare i Gävle. Ritningarna modifierades av Carl Fredrik Adelcrantz och Daniel Wullf på Överintendentsämbetet. Ombyggnaden ägde sedan rum 1784-88. Då revs de medeltida korsarmarna samt 1400-talsvalven, med undantag för korvalvet som bevarades. Även vapenhuset och sakristian revs. Nya korsarmar byggdes i norr och söder samt en ny sakristia. Tornet i väster försågs med ett nytt tak och kröntes med en lanternin. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna putsades. Kyrkorummet täcktes med putsade tunnvalv. Långhus och korsarmar försågs med valmade sadeltak. Kyrkan fick i och med ombyggnaden en utpräglad nyklassicistisk karaktär. Vid en restaurering 1938 gjordes en del förändringar. Då togs de medeltida målningarna fram i koret och den ursprungliga sakristieportalen återskapades liksom två medeltida korfönster. Delar av de bägge tegelportalerna i norr och söder från 1200-1300-talen togs också fram och markerades i fasaderna.
Exteriör och interiör präglas fortfarande av det sena 1700-talets stora ombyggnad. Hela kyrkan är slätputsad och vitkalkad. Tornet täcks av en skiffertäckt huv som har svarta urtavlor med förgyllda siffror och visare. På huven står en lanternin som kröns av en lökformad huv med ett förgyllt kors på toppen. Huvudentrén till kyrkan befinner sig i tornets bottenvåning. Portöppningen är försedd med en medeltida järndörr med smidda ornament. Portar finns även mot norr och söder i korsarmarna, med dubbeldörrar i trä från 1780-talet. Kyrkan har stora rundbågiga fönsteröppningar med gjutjärnsbågar och munblåst fönsterglas. Sakristian ligger norr om koret och är sammanbyggd med norra korsarmen. Takfallen är täckta med skiffer.- Bälinge kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Uppland. Den består av ett torn och ett långhus med stora kvadratiska korsarmar samt en sakristia. Kyrkan är ursprungligen uppförd på 1200-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1780-talet då den byggdes om till en klassicistisk korskyrka. Bakom den klassicistiska dräkten finns de medeltida murarna kvar i tornet och långhuset. Kyrkan förlängdes åt öster redan på 1300-talet och kom senare under medeltiden att förses med korsarmar och ett vapenhus. På 1400-talet försågs den med valv och med kalkmålningar.
På 1700-talet befanns kyrkan vara för liten och ombyggnadsritningar gjordes upp av Daniel Lundqvist, stadsmurmästare i Gävle. Ritningarna modifierades av Carl Fredrik Adelcrantz och Daniel Wullf på Överintendentsämbetet. Ombyggnaden ägde sedan rum 1784-88. Då revs de medeltida korsarmarna samt 1400-talsvalven, med undantag för korvalvet som bevarades. Även vapenhuset och sakristian revs. Nya korsarmar byggdes i norr och söder samt en ny sakristia. Tornet i väster försågs med ett nytt tak och kröntes med en lanternin. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna putsades. Kyrkorummet täcktes med putsade tunnvalv. Långhus och korsarmar försågs med valmade sadeltak. Kyrkan fick i och med ombyggnaden en utpräglad nyklassicistisk karaktär. Vid en restaurering 1938 gjordes en del förändringar. Då togs de medeltida målningarna fram i koret och den ursprungliga sakristieportalen återskapades liksom två medeltida korfönster. Delar av de bägge tegelportalerna i norr och söder från 1200-1300-talen togs också fram och markerades i fasaderna.- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
Bälinge kyrka Albertus Pictor; Johannes Stenrat; Hans Hebel ...
01/1100
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Väster, Kor - Rakt, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Korsarm, Torn - Västtorn, Korsarm- ...Sadeltak - Valmat, Sadeltak - Valmat- Kyrkorummet karakteriseras av de höga tunnvalven med gördelbågar som bärs upp av parställda pilastrar, vilka ger en rytmisk uppdelning av väggarna. Koret är den enda del av kyrkan som bevarat ett senmedeltida tegelribbvalv. Golven i gångarna och koret täcks av kalkstensplattor. Den nuvarande bänkinredningen i regelbundna kvarter med brädgolv, tillkom vid 1938 års ombyggnad. Samma år togs, som nämnts, de medeltida målningarna i koret fram av konservatorn John Österlund. Predikstolen, placerad nordost om korsmitten, är ett arbete av Hans Claesson Hebel från 1600-talets mitt. Den skänktes till kyrkan av Claes Edenberg på Kiplingeberg. Högaltaret i trä är från 1799 och försett med förgyllda ornament och listverk. Altaruppsatsen är ett välbevarat arbete i senbarockstil och skänktes till kyrkan av ärkebiskop Henrik Benzelius år 1756. Den är tillverkad av den kände bildhuggaren Magnus Granlund och består av ett krucifix i gips ovanpå en stor gipsrelief föreställande Nattvardens instiftande. Det hela omges av parställda kolonner med förgyllda detaljer samt ett klassiskt överstycke med treenighetssymbolen och en förgylld strålkrans.
Kyrkan äger även två förnämliga medeltida altarskåp. Det ena är tillverkat i Lübeck 1471 av Johannes Stenrat på beställning av Konrad Rogge, ärkediakon och prebendekyrkoherde i Bälinge och senare biskop i Strängnäs. Skåpet är tillägnat Maria som utgör dess mittfigur. Hon omges av en stor mängd helgonskulpturer. Skåpet stod på högaltaret till 1756. Sedan 1938 är det placerat i norra korsarmen som då byggdes om till rum för mindre gudstjänster och försågs med altare. Det andra skåpet, som är placerat i södra korsarmen, är även det från 1400-talets senare del. Det innehåller en rad småfack där olika martyrscener avbildas. Cuppan till en medeltida dopfunt, som tillhört den äldsta medeltidskyrkan, finns också bevarad och står i koret.
På orgelläktaren står en av kyrkans främsta klenoder. Det är orgeln som utgör ryggpositivet till den stora orgel i Stockholms storkyrka som tillverkades 1632-40 av orgelbyggarna George Herman och Philip Eijsenmenger. Orgelfasaden tillverkades 1647 av Martin Redtmer. Ryggpositivet och orgelläktarbalustraden skänktes till Bälinge kyrka 1787-88 av Mattias Benzelstierna på Kiplingeberg när Stockholms storkyrka skulle byta orgel. Orgeln restaurerades år 2005 till det skick den hade när den kom till Bälinge 1788. Den räknas som en av Sveriges märkligaste barockorglar. I norra korsarmen står en kororgel från 1978.
Kyrkan har tre epitafier från 1700-talet över Henrik Benzelius, Mattias Edenberg och Mattias Benzelstierna. De är placerade i södra korsarmen. Det finns dessutom en förgylld, urkrönt minnestavla över ärkebiskop Henrik, Benzelius.
I kyrkan hänger flera förnämliga ljuskronor från 1600- och 1700-talen. Den medeltida sakristieporten rekonstruerades 1938 då den målade omfattningen togs fram. Sakristian täcks av ett stort kryssribbvalv. Väggar och valv är vitputsade med brunmålade valvribbor. Sakristian är inredd med skåp för textilförvaring mm. I sakristian finns även en förbindelse upp till predikstolen med en murad trappa.- Bälinge kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Uppland. Den består av ett torn och ett långhus med stora kvadratiska korsarmar samt en sakristia. Kyrkan är ursprungligen uppförd på 1200-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1780-talet då den byggdes om till en klassicistisk korskyrka. Bakom den klassicistiska dräkten finns de medeltida murarna kvar i tornet och långhuset. Kyrkan förlängdes åt öster redan på 1300-talet och kom senare under medeltiden att förses med korsarmar och ett vapenhus. På 1400-talet försågs den med valv och med kalkmålningar.
På 1700-talet befanns kyrkan vara för liten och ombyggnadsritningar gjordes upp av Daniel Lundqvist, stadsmurmästare i Gävle. Ritningarna modifierades av Carl Fredrik Adelcrantz och Daniel Wullf på Överintendentsämbetet. Ombyggnaden ägde sedan rum 1784-88. Då revs de medeltida korsarmarna samt 1400-talsvalven, med undantag för korvalvet som bevarades. Även vapenhuset och sakristian revs. Nya korsarmar byggdes i norr och söder samt en ny sakristia. Tornet i väster försågs med ett nytt tak och kröntes med en lanternin. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna putsades. Kyrkorummet täcktes med putsade tunnvalv. Långhus och korsarmar försågs med valmade sadeltak. Kyrkan fick i och med ombyggnaden en utpräglad nyklassicistisk karaktär. Vid en restaurering 1938 gjordes en del förändringar. Då togs de medeltida målningarna fram i koret och den ursprungliga sakristieportalen återskapades liksom två medeltida korfönster. Delar av de bägge tegelportalerna i norr och söder från 1200-1300-talen togs också fram och markerades i fasaderna.
Exteriör och interiör präglas fortfarande av det sena 1700-talets stora ombyggnad. Hela kyrkan är slätputsad och vitkalkad. Tornet täcks av en skiffertäckt huv som har svarta urtavlor med förgyllda siffror och visare. På huven står en lanternin som kröns av en lökformad huv med ett förgyllt kors på toppen. Huvudentrén till kyrkan befinner sig i tornets bottenvåning. Portöppningen är försedd med en medeltida järndörr med smidda ornament. Portar finns även mot norr och söder i korsarmarna, med dubbeldörrar i trä från 1780-talet. Kyrkan har stora rundbågiga fönsteröppningar med gjutjärnsbågar och munblåst fönsterglas. Sakristian ligger norr om koret och är sammanbyggd med norra korsarmen. Takfallen är täckta med skiffer.- Bälinge kyrka är en av de största sockenkyrkorna i Uppland. Den består av ett torn och ett långhus med stora kvadratiska korsarmar samt en sakristia. Kyrkan är ursprungligen uppförd på 1200-talet, men fick sitt nuvarande utseende på 1780-talet då den byggdes om till en klassicistisk korskyrka. Bakom den klassicistiska dräkten finns de medeltida murarna kvar i tornet och långhuset. Kyrkan förlängdes åt öster redan på 1300-talet och kom senare under medeltiden att förses med korsarmar och ett vapenhus. På 1400-talet försågs den med valv och med kalkmålningar.
På 1700-talet befanns kyrkan vara för liten och ombyggnadsritningar gjordes upp av Daniel Lundqvist, stadsmurmästare i Gävle. Ritningarna modifierades av Carl Fredrik Adelcrantz och Daniel Wullf på Överintendentsämbetet. Ombyggnaden ägde sedan rum 1784-88. Då revs de medeltida korsarmarna samt 1400-talsvalven, med undantag för korvalvet som bevarades. Även vapenhuset och sakristian revs. Nya korsarmar byggdes i norr och söder samt en ny sakristia. Tornet i väster försågs med ett nytt tak och kröntes med en lanternin. Nya stora fönsteröppningar togs upp och fasaderna putsades. Kyrkorummet täcktes med putsade tunnvalv. Långhus och korsarmar försågs med valmade sadeltak. Kyrkan fick i och med ombyggnaden en utpräglad nyklassicistisk karaktär. Vid en restaurering 1938 gjordes en del förändringar. Då togs de medeltida målningarna fram i koret och den ursprungliga sakristieportalen återskapades liksom två medeltida korfönster. Delar av de bägge tegelportalerna i norr och söder från 1200-1300-talen togs också fram och markerades i fasaderna.- All metadata published by Europeana are available free of restriction under the Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication. However, Europeana requests that you actively acknowledge and give attribution to all metadata sources including Europeana
MORLANDA KYRKA Marcus Jäger (d ä); Olof Eliasson, Huseby; Olof Schwan ...
01/1100
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Sakristia - Öster, Torn - Västtorn, Sakristia - Öster, Vapenhus - Söder, Torn - Väster, Kor - Rakt, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, ...Torn - Väster- Sadeltak, Sadeltak, Torntak- KYRKORUMMET är rektangulärt, utan särskild markering av koret annat än att korgolvet är ett steg högre. Den omfattande snickeriinredningen med flera läktare och snideriarbeten från 1600- och 1700-tal sätter prägel på interiören. GOLVET är i mitt- och sidogång av kalkstensplattor i rutmönster, och med äldre gravhällar i främre delen av mittgången. Golv i bänkkvarteren, liksom i koret av lackat trä, troligen från 1916. VÄGGARNA är slätputsade och målade i i en varm terrakulör (ungefär ljust brunrosa). TAKET är brädklätt och plant i mitten men välvt vid kanterna ner mot taklisten. Taket är från 1750-talet. I mötet mellan vägg och tak en marmorerad taklist.
INGÅNGAR finns i väster från vapenhuset och på sydsidan av koret. Den senare ledde ursprungligen till ett mindre vapenhus av trä, och var ingång för patronus på Morlanda gård. Numera finns ett förrådsutrymme här. Dörrarna till vapenhuset är en dubbel spegeldörr med fyra speglar, gråmålade. Kordörren är fältindelad i åtta mindre speglar, gråmålad. Dörrarna troligen från 1916. De stora FÖNSTREN är höga och rundbågigt avslutade i djupa nischer. Kopplade vitmålade träfönster, spröjsade och med korspost. Två mindre fönster finns på södra sidan, längst i väster, av motsvarande utseende. Det undre sitter i nischen för en äldre sydport.
SAKRISTIA tillbyggd öster om koret, med en kraftig plankdörr till kyrkan, en dörr som mot kyrkan är klädd med profilerad panel. Sakristian är från 1804 och sannolikt är också dörren det. Taket i sakristian är av breda vitmålade brädor, men i övrigt modernare inredning. VAPENHUSET i väster är litet och enkelt inrett. Kalkstensgolv av samma typ som i kyrkan, vitputsade väggar och på norrsidan en trappa upp till läktaren. Trappan av äldre datum. Synliga takbjälkar. Ytterportens insida indelad i speglar, av yngre datum. TORNRUMMET en trappa upp av likartad enkel utformning, med obehandlat brädgolv, med dörr in till läktaren från 1916, en spegeldörr med glas i överdelen. Lucka ovanför trappa avskiljer från våningarna ovanför, vilka är helt oisolerade.
INREDNING:
ALTARE - Murat och putsat altare, en dryg meter framför korets östvägg. Mot öster en stor rektangulär nisch nu nästan helt dold av ett element. Altaret är helt inklätt med trä på framsidan och sidorna. Altarskiva av trä, allt målat i rödbrunt. Träinklädnaden troligen 1700-tal. Måleriet restaurerat 1916.
ALTARRING - Fyrkantig, sluten, med svarvade slanka balusterdockor, överliggare av trä, knäfallsbräda klädd med mönstrad flossa. Marmorerat i grått och grönt. Måleriet restaurerat på 1990-talet.
ALTARUPPSATS - Ett rikt skulpterat barockarbete av målat och förgyllt trä i tre våningar rikt dekorerat med yvigt akantusverk, gesimser och förkroppningar. I nedre delen en oljemålning på pannå med nattvardsmotiv. I centralpartiet en korsfästelseframställning i skulptur mot målad bakgrund föreställande Den heliga staden, flankerad av spiralvridna, ornerade kolonner samt skulpturer av Petrus och Paulus på fundament. Däröver Karl XII:s namnchiffer inom ett rikt bladverk flankerat av putti. Överst på altaruppsatsen Kristus med segerfana. Tidigt 1700-tal. Måleriet restaurerat 1916.
DOPFUNT - Från 1685. Sedan 1949 placerad intill den södra långväggen i koret. Sexkantig skål, rundad på undersidan, dekorerad med snidade girlander med blomster och fruktmotiv, lagerblad mm. Skaft i form av en kula och sexkantig fot med akantusornament. På kulfötter. Över funten hänger ett tillhörande rikt skulpterat DOPFUNTSTAK, sexkantigt, i form av en krönt lanternin med figurframställningar i skulptur i bågöppningarna. På lanterninens sidor, liksom över och under kanten på taket rikligt med skulpterade och förgyllda ornament. Måleriet restaurerat 1916.
PREDIKSTOL - På södra långväggen, ovanför främre delen av bänkkvarteret. Består av korg, barriär och ljudtak, samt ett ryggstycke. Snidat, målat och förgyllt arbete i ek och furu. Måleriet restaurerat 1916 och 2002. KORG med åttkantig plan. Hörnen markerade med riktigt ornamenterade pilastrar, förkroppningar och konsoler. Sidofälten dekorerade med sittande evangelister i relief under arkadbågar. Över och under dessa texttavlor, listverk och gesimser. Texterna är på danska. Predikstolen troligen från början eller mitten av 1600-talet. TRAPPANS barriär är prydd med inramade fält med målat akantusverk av profilerade lister. Troligen 1700-tal. LJUDTAKET är åttkantigt av skulpterat trä, med festonger under underkanten och med bl a snäckmotiv i dekorationerna ovanför kanten. Taket är krönt av Lammet med segerfana. Målat i blått och marmorering och med förgyllningar. Troligen 1700-tal (möjligen av Olle Eliasson i Huseby på Orust) RYGGSTYCKET indelat i två fält, brunmålat och i den övre spegeln ett prästporträtt (eller möjligen Martin Luther).
BÄNKINREDNING - Slutna bänkar i två kvarter. Bänkdörrarna med speglar, och även bänkskärmar framför och bakom kvarteren indelade i speglar. Bänkarna har en invändig mahognyimiterande stöpplingsmålning från 1916. Utsidan ommålad senare i en mycket ljus och enkel marmorering i ljusgrått. Bänkinredningen är från 1916.
KORBÄNK - I koret finns två olika korbänkar på respektive norra och södra sidan. På sydsidan en bänk av samma utseende och ålder som övriga kyrkbänkar. På norrsidan en f d prästbänk med rikt arbetad utformning. Bänken är sluten, framsidan indelad i tre fält med arkadbågar och halvkolonner emellan. Ovanpå bänkryggen ett överstycke med bibelspråk i. Hela bänken dekorationsmålad med marmoreringar. Troligen från 1600-talet, senare ombyggd. Fungerade som patronusbänk före 1764, blev sedan prästbänk. Måleriet restaurerat 1916 och på 1990-talet.
LÄKTARE - Tre läktare finns i kyrkorummet, i väster och utmed norra långväggen.
1. VÄST/NORRLÄKTARE i väster och längs en del av norrväggen. Buren av fyrkantiga och balusterformade pelare. Läktarbarriären indelad i speglar och med kraftiga profilerade lister i över- och underkant, och även kring speglarna. Listverket och pelarna marmorerade i grågrönt, fälten ljust gråmarmorerade. Läktaren byggd 1764, måleriet restaurerat 1916 och 2002. Läktaren var när den byggdes avsedd för befolkningen i skärgården, som då ännu inte fått egna kyrkor. Delen längs norrväggen var länge kvinnoläktare, medan männen satt på västläktaren.
2. PATRONATSLÄKTARE strax öster om föregående, placerad mot norrväggen. Den är kyrkans högsta läktare, även högre än predikstolen. Den är buren av balusterformade pelare av samma utformning som västläktarens. Också grundformen i läktarebarriären är densamma, men till skillnad från västläktaren är den dekorerad med skulpterade girlander, festonger och listverk. Mot väster en rikt utsirad gavel, akantusverk och blomsterornament omramande oval texttavla med bibelspråk krönt av en flammande urna. Läktaren är målad i grå och gråblå marmoreringar, och i speglarna på bröstningens framsida de Bildtska och Weinholzska vapnen, båda med årtalet 1764. Läktaren byggd 1764, måleriet restaurerat 1916 och 2002. Den är tillbyggd åt öster med ytterligare en sektion, vilken är placerad ovanpå orgelläktaren. Dess framsida utgörs av en rikt skulpterad och profilerad spegel, och målat i blått och blågrått liknande övriga patronatsläktaren. Utbyggnaden skedde 1804, och framsidan är egentligen den dörr som mellan 1764 och 1804 satt nedanför trappan till patronatsläktaren.
3. ORGELLÄKTAREN, den östligaste av läktarna längs norrväggen. Den är också lägre än de övriga, det är inte ståhöjd under läktaren. Läktaren står på enkla åttkantiga marmorerade pelare. Läktarbarriären är fältindelad i speglar. Profilerade lister längs över och underkant, och ovanpå överkanten ett gallerverk i trä. Målad i blågrå och rosagrå marmoreringar. Läktaren är byggd 1804, delvis av äldre bänkinredning (läktarbarriären) för att hysa den då nyinköpta orgeln, som står i orgelläktarens östra del. I dess västra del finns orgelns bälgar, och ovanpå dessa är placerad den ovan nämnda utbyggnaden av patronatsläktaren. TRAPPAN upp till orgelläktaren är indelad i spegelfält och har mycket kraftiga lister i framförallt dess överkant, men också kring speglarna. Den är marmorerad och bemålad liknande patronatsläktaren.
ORGEL - Två orglar finns i kyrkan.
1. Den GAMLA orgeln byggdes 1604 i Köpenhamn av den belgiskfödde orgelbyggaren Hans Brebos. Den sattes upp i Marstrands kyrka där den stod fram till 1803. 1804 sattes den upp i Morlanda. Den ersattes av en nyare orgeln som ordinarie kyrkorgel 1923. Orgelhuset är högt men förhållandevis smalt, symmetriskt uppbyggd, rikt dekorerad med arkitekturelement och snidad ornamentik av vegetativ karaktär. I hörnen figurframställningar i friskulptur. Orgelverket kraftigt ombyggt 1715, och förstorat senare under 1700-talet då även orgelhuset förstorades. 1952 restaurerades den en första gång och tillbyggnaden avlägsnades. 1999-2001 har den genomgått en ny restaurering som fört den närmre ursprunget, man ligger nu i huvudsak nära 1715 års verk, men med några stämmor som kan antas vara ursprungliga.
2. Den NYA orgeln byggdes 1923 av Åkerman & Lund. Ombyggd 1953 av Hammarberg, och nytt orgelverk 1972 av samma firma. Orgelfasaden har en uppbyggnad som i viss mån ansluter till den gamla orgeln, med fasadpipor i rektangulära öppningar med halvrunda tureller emellan.
NUMMERTAVLOR - Troligen från 1916, två stycken på ståndare framför norra bänkkvarteret respektive södra korbänken. Enkel utformning som ansluter till inredningen i övrigt. Vändbara med sifferlåda i nederdelen.
KLOCKOR - Storklocka från 1795, lillklocka från 1820.- MORLANDA kyrka har en helt rektangulär kyrkobyggnad, med ett kraftigt torn i väster. Sakristia på östgaveln, och en mindre tillbyggnad på sydsidan. Utseendet skiljer sig något från de flesta övriga kyrkor i omgivningarna, eftersom nuvarande utseende ä
MORLANDA KYRKA Marcus Jäger (d ä); Olof Eliasson, Huseby; Olof Schwan ...
01/1100
Web Resource
Provider: - Institution: - Data provided by Europeana Collections- Sakristia - Öster, Torn - Västtorn, Sakristia - Öster, Vapenhus - Söder, Torn - Väster, Kor - Rakt, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, ...Torn - Väster- Sadeltak, Sadeltak, Torntak- KYRKORUMMET är rektangulärt, utan särskild markering av koret annat än att korgolvet är ett steg högre. Den omfattande snickeriinredningen med flera läktare och snideriarbeten från 1600- och 1700-tal sätter prägel på interiören. GOLVET är i mitt- och sidogång av kalkstensplattor i rutmönster, och med äldre gravhällar i främre delen av mittgången. Golv i bänkkvarteren, liksom i koret av lackat trä, troligen från 1916. VÄGGARNA är slätputsade och målade i i en varm terrakulör (ungefär ljust brunrosa). TAKET är brädklätt och plant i mitten men välvt vid kanterna ner mot taklisten. Taket är från 1750-talet. I mötet mellan vägg och tak en marmorerad taklist.
INGÅNGAR finns i väster från vapenhuset och på sydsidan av koret. Den senare ledde ursprungligen till ett mindre vapenhus av trä, och var ingång för patronus på Morlanda gård. Numera finns ett förrådsutrymme här. Dörrarna till vapenhuset är en dubbel spegeldörr med fyra speglar, gråmålade. Kordörren är fältindelad i åtta mindre speglar, gråmålad. Dörrarna troligen från 1916. De stora FÖNSTREN är höga och rundbågigt avslutade i djupa nischer. Kopplade vitmålade träfönster, spröjsade och med korspost. Två mindre fönster finns på södra sidan, längst i väster, av motsvarande utseende. Det undre sitter i nischen för en äldre sydport.
SAKRISTIA tillbyggd öster om koret, med en kraftig plankdörr till kyrkan, en dörr som mot kyrkan är klädd med profilerad panel. Sakristian är från 1804 och sannolikt är också dörren det. Taket i sakristian är av breda vitmålade brädor, men i övrigt modernare inredning. VAPENHUSET i väster är litet och enkelt inrett. Kalkstensgolv av samma typ som i kyrkan, vitputsade väggar och på norrsidan en trappa upp till läktaren. Trappan av äldre datum. Synliga takbjälkar. Ytterportens insida indelad i speglar, av yngre datum. TORNRUMMET en trappa upp av likartad enkel utformning, med obehandlat brädgolv, med dörr in till läktaren från 1916, en spegeldörr med glas i överdelen. Lucka ovanför trappa avskiljer från våningarna ovanför, vilka är helt oisolerade.
INREDNING:
ALTARE - Murat och putsat altare, en dryg meter framför korets östvägg. Mot öster en stor rektangulär nisch nu nästan helt dold av ett element. Altaret är helt inklätt med trä på framsidan och sidorna. Altarskiva av trä, allt målat i rödbrunt. Träinklädnaden troligen 1700-tal. Måleriet restaurerat 1916.
ALTARRING - Fyrkantig, sluten, med svarvade slanka balusterdockor, överliggare av trä, knäfallsbräda klädd med mönstrad flossa. Marmorerat i grått och grönt. Måleriet restaurerat på 1990-talet.
ALTARUPPSATS - Ett rikt skulpterat barockarbete av målat och förgyllt trä i tre våningar rikt dekorerat med yvigt akantusverk, gesimser och förkroppningar. I nedre delen en oljemålning på pannå med nattvardsmotiv. I centralpartiet en korsfästelseframställning i skulptur mot målad bakgrund föreställande Den heliga staden, flankerad av spiralvridna, ornerade kolonner samt skulpturer av Petrus och Paulus på fundament. Däröver Karl XII:s namnchiffer inom ett rikt bladverk flankerat av putti. Överst på altaruppsatsen Kristus med segerfana. Tidigt 1700-tal. Måleriet restaurerat 1916.
DOPFUNT - Från 1685. Sedan 1949 placerad intill den södra långväggen i koret. Sexkantig skål, rundad på undersidan, dekorerad med snidade girlander med blomster och fruktmotiv, lagerblad mm. Skaft i form av en kula och sexkantig fot med akantusornament. På kulfötter. Över funten hänger ett tillhörande rikt skulpterat DOPFUNTSTAK, sexkantigt, i form av en krönt lanternin med figurframställningar i skulptur i bågöppningarna. På lanterninens sidor, liksom över och under kanten på taket rikligt med skulpterade och förgyllda ornament. Måleriet restaurerat 1916.
PREDIKSTOL - På södra långväggen, ovanför främre delen av bänkkvarteret. Består av korg, barriär och ljudtak, samt ett ryggstycke. Snidat, målat och förgyllt arbete i ek och furu. Måleriet restaurerat 1916 och 2002. KORG med åttkantig plan. Hörnen markerade med riktigt ornamenterade pilastrar, förkroppningar och konsoler. Sidofälten dekorerade med sittande evangelister i relief under arkadbågar. Över och under dessa texttavlor, listverk och gesimser. Texterna är på danska. Predikstolen troligen från början eller mitten av 1600-talet. TRAPPANS barriär är prydd med inramade fält med målat akantusverk av profilerade lister. Troligen 1700-tal. LJUDTAKET är åttkantigt av skulpterat trä, med festonger under underkanten och med bl a snäckmotiv i dekorationerna ovanför kanten. Taket är krönt av Lammet med segerfana. Målat i blått och marmorering och med förgyllningar. Troligen 1700-tal (möjligen av Olle Eliasson i Huseby på Orust) RYGGSTYCKET indelat i två fält, brunmålat och i den övre spegeln ett prästporträtt (eller möjligen Martin Luther).
BÄNKINREDNING - Slutna bänkar i två kvarter. Bänkdörrarna med speglar, och även bänkskärmar framför och bakom kvarteren indelade i speglar. Bänkarna har en invändig mahognyimiterande stöpplingsmålning från 1916. Utsidan ommålad senare i en mycket ljus och enkel marmorering i ljusgrått. Bänkinredningen är från 1916.
KORBÄNK - I koret finns två olika korbänkar på respektive norra och södra sidan. På sydsidan en bänk av samma utseende och ålder som övriga kyrkbänkar. På norrsidan en f d prästbänk med rikt arbetad utformning. Bänken är sluten, framsidan indelad i tre fält med arkadbågar och halvkolonner emellan. Ovanpå bänkryggen ett överstycke med bibelspråk i. Hela bänken dekorationsmålad med marmoreringar. Troligen från 1600-talet, senare ombyggd. Fungerade som patronusbänk före 1764, blev sedan prästbänk. Måleriet restaurerat 1916 och på 1990-talet.
LÄKTARE - Tre läktare finns i kyrkorummet, i väster och utmed norra långväggen.
1. VÄST/NORRLÄKTARE i väster och längs en del av norrväggen. Buren av fyrkantiga och balusterformade pelare. Läktarbarriären indelad i speglar och med kraftiga profilerade lister i över- och underkant, och även kring speglarna. Listverket och pelarna marmorerade i grågrönt, fälten ljust gråmarmorerade. Läktaren byggd 1764, måleriet restaurerat 1916 och 2002. Läktaren var när den byggdes avsedd för befolkningen i skärgården, som då ännu inte fått egna kyrkor. Delen längs norrväggen var länge kvinnoläktare, medan männen satt på västläktaren.
2. PATRONATSLÄKTARE strax öster om föregående, placerad mot norrväggen. Den är kyrkans högsta läktare, även högre än predikstolen. Den är buren av balusterformade pelare av samma utformning som västläktarens. Också grundformen i läktarebarriären är densamma, men till skillnad från västläktaren är den dekorerad med skulpterade girlander, festonger och listverk. Mot väster en rikt utsirad gavel, akantusverk och blomsterornament omramande oval texttavla med bibelspråk krönt av en flammande urna. Läktaren är målad i grå och gråblå marmoreringar, och i speglarna på bröstningens framsida de Bildtska och Weinholzska vapnen, båda med årtalet 1764. Läktaren byggd 1764, måleriet restaurerat 1916 och 2002. Den är tillbyggd åt öster med ytterligare en sektion, vilken är placerad ovanpå orgelläktaren. Dess framsida utgörs av en rikt skulpterad och profilerad spegel, och målat i blått och blågrått liknande övriga patronatsläktaren. Utbyggnaden skedde 1804, och framsidan är egentligen den dörr som mellan 1764 och 1804 satt nedanför trappan till patronatsläktaren.
3. ORGELLÄKTAREN, den östligaste av läktarna längs norrväggen. Den är också lägre än de övriga, det är inte ståhöjd under läktaren. Läktaren står på enkla åttkantiga marmorerade pelare. Läktarbarriären är fältindelad i speglar. Profilerade lister längs över och underkant, och ovanpå överkanten ett gallerverk i trä. Målad i blågrå och rosagrå marmoreringar. Läktaren är byggd 1804, delvis av äldre bänkinredning (läktarbarriären) för att hysa den då nyinköpta orgeln, som står i orgelläktarens östra del. I dess västra del finns orgelns bälgar, och ovanpå dessa är placerad den ovan nämnda utbyggnaden av patronatsläktaren. TRAPPAN upp till orgelläktaren är indelad i spegelfält och har mycket kraftiga lister i framförallt dess överkant, men också kring speglarna. Den är marmorerad och bemålad liknande patronatsläktaren.
ORGEL - Två orglar finns i kyrkan.
1. Den GAMLA orgeln byggdes 1604 i Köpenhamn av den belgiskfödde orgelbyggaren Hans Brebos. Den sattes upp i Marstrands kyrka där den stod fram till 1803. 1804 sattes den upp i Morlanda. Den ersattes av en nyare orgeln som ordinarie kyrkorgel 1923. Orgelhuset är högt men förhållandevis smalt, symmetriskt uppbyggd, rikt dekorerad med arkitekturelement och snidad ornamentik av vegetativ karaktär. I hörnen figurframställningar i friskulptur. Orgelverket kraftigt ombyggt 1715, och förstorat senare under 1700-talet då även orgelhuset förstorades. 1952 restaurerades den en första gång och tillbyggnaden avlägsnades. 1999-2001 har den genomgått en ny restaurering som fört den närmre ursprunget, man ligger nu i huvudsak nära 1715 års verk, men med några stämmor som kan antas vara ursprungliga.
2. Den NYA orgeln byggdes 1923 av Åkerman & Lund. Ombyggd 1953 av Hammarberg, och nytt orgelverk 1972 av samma firma. Orgelfasaden har en uppbyggnad som i viss mån ansluter till den gamla orgeln, med fasadpipor i rektangulära öppningar med halvrunda tureller emellan.
NUMMERTAVLOR - Troligen från 1916, två stycken på ståndare framför norra bänkkvarteret respektive södra korbänken. Enkel utformning som ansluter till inredningen i övrigt. Vändbara med sifferlåda i nederdelen.
KLOCKOR - Storklocka från 1795, lillklocka från 1820.- MORLANDA kyrka har en helt rektangulär kyrkobyggnad, med ett kraftigt torn i väster. Sakristia på östgaveln, och en mindre tillbyggnad på sydsidan. Utseendet skiljer sig något från de flesta övriga kyrkor i omgivningarna, eftersom nuvarande utseende ä
