Romanerna Zam (2015) och Zam bider igen (2021) använder sig av en ny zombiegestalt som blivit populär i samtiden. Till skillnad från sin föregångare bearbetar den nya zombien framför allt frågor om ...identitet. I denna artikel undersöks hur Jesper Wung-Sungs båda romaner gestaltar subjektivitet och hur detta korresponderar med samtida föreställningar om subjektivitet. Michel Foucaults begrepp maktteknologier och självteknologier används för att konceptualisera den process som benämns subjektsbildning. I båda romanerna gestaltas ett samhälle där zombier och människor samexisterar, men det är en konfliktfylld tillvaro där zombien förtrycks. Protagonisten Zam vill omskapa sig själv som en riktig pojke och förhåller sig till två normsystem, ett för zombierna och ett för mänskligheten. Övriga zombier i romanen är ociviliserade medan Zam tar avstånd ifrån dem i sin strävan efter att ses som en människa. Bland människorna förblir han dock en anomali och hans strävan efter gemenskap är fruktlös. Gestaltningen av Zams strävan efter att skapa ett meningsfullt liv bearbetar frågor om subjektsbildning i det senmoderna samhället. Zam misslyckas frekvent, men i slutändan skapar han en tillvaro bortom zombiers och människors normer, ett sorts tabula rasa. Han förkroppsligar det senmoderna samhällets ideal om individuell autonomi, men det är en utpräglat utsatt tillvaro.
The novels Zam (2015) and Zam bider igen (2021) utilizes a new kind of zombie that, unlike its predecessors, elaborates on questions of identity. This article explores the ways in which Jesper Wung-Sung’s novels portray subjectivity in accordance with late modernity. Michel Foucault’s technologies of power and technologies of the self are used to conceptualize the process of subjectification. In both novels zombies exists side by side with humans, but the situation is conflictual as the zombies are suppressed. The protagonist Zam wishes to be human and must manage two sets of norms, one for zombies and the other for humans. Other zombies in the novels appear as uncivilized and Zam dissociates himself from them in his endeavor to be human. Amongst the humans he nevertheless remains an anomaly and his desire for community is futile. The representation of Zam’s aspiration to create a meaningful “life” for himself elaborate on questions of subjectivity within late modernity. Zam frequently fails in his ambition, but in the end, he manages to create an existence beyond humanity and the zombies, a kind of tabula rasa. He thus embodies individual autonomy, an ideal in the late modern society, but it is a highly problematic existence.
Jämställdhet som assemblage Liinason, Mia
Tidsskrift for kjønnsforskning,
10/2017, Letnik:
41, Številka:
3
Journal Article
Recenzirano
Odprti dostop
Den här artikeln undersöker hur jämställdhet ges betydelse och mening inom och mellan tre olika samhällsarenor i Sverige idag. I kontrast till ambitioner att utvärdera jämställdhetspolitikens olika ...brister och framgångar, menar jag att jämställdhet kan förstås som ett väsentligen omtvistat begrepp och jag föreslår att «assemblage» är ett användbart begrepp för att förstå hur jämställdhet konstrueras genom kopplingar till andra begrepp. Med en multi-situerad etnografisk metod, undersöker jag hur jämställdhet ges betydelse och mening i tre fallstudier: kvalitetsarbete på ett statligt universitet; regeringens uppfattning om jämställdhet och dess vidare betydelse nationellt och internationellt; samt föreställningar om jämställdhet och kvinnors rättigheter i civilsamhällesorganisationer. Genom en analys av detta material, identifierar jag kopplingar mellan jämställdhet och andra begrepp, såsom kvalitet, effektivitet eller kvinnors rättigheter och jag visar hur dessa förståelser av jämställdhet används för att forma normaliseringsprocesser och rättfärdiga strukturella ojämlikheter i termer av klass, ras, etnicitet och nationalitet. I en ambition att utveckla ett konstruktivt alternativ till de dilemman som uppstår som ett resultat av jämställdhet som assemblage, föreslår jag mot slutet av artikeln några möjliga sätt att gå bortom en sådan hierarkiskt differentierande diskurs.
I denna artikel undersöks kollegiala samtals potential att utveckla lärares literacyförståelse. Två samtal i den statliga fortbildningssatsningen Läslyftet analyseras. Inför samtalen har deltagarna ...läst artiklar om literacy, som ska diskuteras. I det första samtalet deltar en ämnesmässigt heterogen grupp gymnasielärare på ett yrkesprogram, medan en ämnesmässigt homogen grupp svensklärare från grundskolans senare år deltar i det andra samtalet. Båda samtalen leds av en handledare. Även om samtalen på en övergripande nivå kretsar kring fortbildningens innehåll saknas teck en på ny eller fördjupad literacyförståelse. Orsakerna kan vara flera. I det första samtalet saknas en delad bild av undervisningspraktiken. Istället framträder en tydlig skillnad mellan yrkesämnets muntliga kultur och övriga skolämnens skriftburna kultur, som tycks försvåra möjligheterna att göra literacy till ett gemensamt lärandeobjekt. Det finns också tecken på att artikeln som diskuteras är svårtillgänglig för vissa deltagare. I det andra samtalet har lärarna en delad bild av undervisningspraktiken och en gemensam syn på literacy. Artikelinnehållet görs till utgångspunkt för långa berättelserundor och erfarenhetsutbyte, men erbjuder varken ny kunskap eller nya perspektiv som kan utmana lärarnas förförståelse. Även handledarens roll antas ha betydelse för kunskapsbygget. Trots handledarnas förmodat epistemiska tillgång, förväntas de endast i liten utsträckning ta epistemiskt ansvar för fortbildningssatsningens literacyinnehåll.
PDF
