Romanerna Zam (2015) och Zam bider igen (2021) använder sig av en ny zombie­gestalt som blivit populär i samtiden. Till skillnad från sin föregångare bearbetar den nya zombien framför allt frågor om identitet. I denna artikel undersöks hur Jesper Wung-Sungs båda romaner gestaltar subjektivitet och hur detta korre­sponderar med samtida föreställningar om subjektivitet. Michel Foucaults begrepp maktteknologier och självteknologier används för att konceptualisera den process som benämns subjektsbildning. I båda romanerna gestaltas ett samhälle där zombier och människor sam­existerar, men det är en konfliktfylld tillvaro där zombien förtrycks. Prota­gonisten Zam vill omskapa sig själv som en riktig pojke och förhåller sig till två normsystem, ett för zombierna och ett för mänskligheten. Övriga zombier i romanen är ociviliserade medan Zam tar avstånd ifrån dem i sin strävan efter att ses som en människa. Bland människorna förblir han dock en anomali och hans strävan efter gemenskap är fruktlös. Gestaltningen av Zams strävan efter att skapa ett meningsfullt liv bearbetar frågor om subjektsbildning i det senmoderna samhället. Zam misslyckas fre­kvent, men i slutändan skapar han en tillvaro bortom zombiers och människors normer, ett sorts tabula rasa. Han förkroppsligar det senmoderna samhällets ideal om individuell autonomi, men det är en utpräglat utsatt tillvaro. The novels Zam (2015) and Zam bider igen (2021) utilizes a new kind of zombie that, unlike its predecessors, elaborates on questions of identity. This article explores the ways in which Jesper Wung-Sung’s novels portray subjectivity in accordance with late modernity. Michel Foucault’s technologies of power and technologies of the self are used to conceptualize the process of subjectification. In both novels zombies exists side by side with humans, but the situation is conflictual as the zombies are suppressed. The protagonist Zam wishes to be human and must manage two sets of norms, one for zombies and the other for humans. Other zombies in the novels appear as uncivilized and Zam dissociates himself from them in his endeavor to be human. Amongst the humans he nevertheless remains an anomaly and his desire for community is futile. The representation of Zam’s aspiration to create a meaningful “life” for himself elaborate on questions of subjectivity within late modernity. Zam frequently fails in his ambition, but in the end, he manages to create an existence beyond humanity and the zombies, a kind of tabula rasa. He thus embodies individual autonomy, an ideal in the late modern society, but it is a highly problematic existence.