What messages do three recently published reportage books convey about Swedish gang criminality and what kinds of narrative techniques are used in the stories? With a mix of narratological and media rhetorical analysis methods, this article investigates how content and narrative form interact in Mammorna by Alexandra Pascalidou, Familjen by Johanna Bäckström Lerneby and Tills alla dör by Diamant Salihu. One conclusion is that varying narrative perspectives can counteract one-sidedness, while narrative compassion without parallel narrative empathy can block the reader’s ability to imagine the situation of the depicted people. Dramatized events may heighten the reader’s sense of being present in the story, while a reporter questioning his own authority encourages the reader to avoid simplistic conclusions. Finally, descriptions of persons and selections of facts in the three books contribute to different messages. The study illustrates that the genre of reportage/narrative journalism, thanks to its narrative form, has the potential to depict social problems in complex ways. This is especially true when the depiction is combined with solid factual research. Hur ser berättelsen om svensk gängkriminalitet ut i tre aktuella reportageböcker och med vilken berättarteknik är den konstruerad? Med en blandning av narratologisk och medieretorisk analysmetod undersöker den här artikeln hur form och innehåll samspelar i Mammorna av Alexandra Pascalidou, Familjen av Johanna Bäckström Lerneby och Tills alla dör av Diamant Salihu. Två centrala frågor är vems perspektiv som lyfts fram och på vilka villkor samt i vilken omfattning berättartekniken används för att problematisera det förmedlade budskapet. Studien finner att skiftande berättarperspektiv är ett effektivt verktyg för att motverka ensidighet, samtidigt som narrativ medkänsla utan parallell narrativ inlevelse kan hindra läsarens möjlighet att föreställa sig de skildrade människornas situation. Dramatiserade händelseförlopp ökar närvarokänslan, medan en reporter som ifrågasätter sin egen auktoritet uppmuntrar läsaren till att undvika förenklande slutsatser. Till sist bidrar personbeskrivningar och urval av fakta i de tre böckerna till skilda budskap om hur gängkriminaliteten i dagens Sverige ser ut.