The concept of "family" has undergone major changes over the past 50 years. This thesis examines changes in attitudes and values that can be detected in German and Swedish during this time. In order ...to investigate these changes in the concept of "family" I have analyzed how the German focus word Familie and the Swedish focus word familj are used in newspaper articles from the 1960s, 1980s and early 2000s. The empirical data consists of German and Swedish newspaper corpora from the three different periods. The theoretical point of departure is a social constructionist perspective, where family is considered to be something constructed and negotiated in language use. The method is corpus linguistic discourse analysis: compound words, collocations and multi-word patterns that include the focus words are analyzed using large text corpora. The study is both about changes in HOW the words familj and Familie are used and WHAT is said about the family in public language use. The thesis shows changes in both Swedish and German language use. I conclude that two different sub-concepts are being constructed and negotiated: the family as a GROUP OF PERSONS and family as a WAY OF LIVING TOGETHER. As regards the family as a group of persons this sub-concept has undergone major changes during the period studied. Differences in Swedish and German language use indicate more and sometimes earlier changes in the Swedish concept of family. The sub-concept of family as a way of living together is more constant. The observed changes can also be seen against a background of Swedish and German conceptual norms of family that do not change to the same extent. New family structures such as nätverksfamiljer (reconstituted families) and regnbågsfamiljer (rainbow families) are partly constructed as deviations from these conceptual norms. The thesis also shows that the sub-concept of family as a group of persons has become even more complex, especially in Swedish language use and particularly in so-called bio boxes, where pets are mentioned as family members and couples without children label themselves as familj.
Begreppet ”familj” har genomgått stora förändringar de senaste 50 åren. I den här avhandlingen studeras vilka förändringar i synsätt och värderingar som kan upptäckas i det tyska och det svenska språkbruket under denna tid. För att undersöka dessa förändringar i begreppet ”familj” analyseras hur det tyska fokusordet Familie och det svenska fokusordet familj används i tidningstext från 1960-talet, 1980-talet och början av 2000-talet. Det empiriska materialet består av tyska och svenska tidningskorpusar från de tre olika perioderna. Den teoretiska utgångspunkten är ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där familj betraktas som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändning. Metoden är korpuslingvistisk diskursanalys: med hjälp av stora textkorpusar analyseras sammansatta ord, kollokationer och flerordsmönster där fokusorden ingår. Det handlar här både om förändringar i HUR orden familj och Familie används och i VAD som sägs om familj i offentligt språkbruk. Avhandlingen visar på förändringar i både den svenska och den tyska språkanvändningen. Jag kommer fram till att två olika delbegrepp konstrueras och förhandlas: familj som PERSONGRUPP och familj som SAMLEVNADSFORM. När det gäller familj som persongrupp genomgår det delbegreppet stora förändringar under den studerade tidsperioden. Förändringarna visar sig vara större och ibland tidigare i det svenska materialet än i det tyska materialet. Delbegreppet familj som samlevnadsform är mer konstant. De förändringar som kan observeras sker också mot en bakgrund av svenska och tyska normbilder av familj, som inte förändras i samma grad. Nya familjebildningar som nätverksfamiljer och regnbågsfamiljer konstrueras delvis som avvikelser från dessa normbilder. Avhandlingen visar också att delbegreppet familj som persongrupp blir allt mer mångfacetterat, särskilt i svenskt språkbruk och i synnerhet i s.k. faktarutor, där även husdjur nämns som familjemedlemmar och par utan barn får etiketten familj.
Contemporary crime novels often contain detailed literary representations of urban life worlds. These stagings can provide access to city-specific patterns and structures of thought, action and ...feeling, as well as locally established bodies of knowledge and processes of sense-making. Therefore, their systematic analysis can generate insights into the intrinsic logic of cities. To grasp such patterns on city level a preferably broad empirical basis is needed, but the study of large amounts of literary works poses a methodological challenge. This article presents a mix of methods that permits the analysis of vast quantities of (literary) texts through combining the classical qualitative close reading with elements from computer-aided qualitative content analysis, basic instruments from corpus linguistics and the methodology of distant reading in an iterative research process. It illustrates how to analyze qualitative data also quantitatively and on different levels with regard to social and spatial aspects of the depicted life worlds, thereby showing how novels could be used as data basis for urban sociology and interdisciplinary research questions about the distinctiveness of cities.
The aim of this thesis is to study how words denoting age are used in newspaper texts. I have chosen mainly to study the following Swedish focus words for females and males of different ages ( ...flicka, kvinna, tjej, dam; pojke, man, kille and herre ) as they relate to age. Furthermore, age lexemes – different variations of Swedish expressions of age – are investigated and finally also a number of new Swedish expressions that are used to describe age – kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior and what I call “plus gradings” – e.g. 50 +.
The study is particularly concerned with where and how age is referred to and how the chosen focus words relate in different ways to age and sex – and finally also with how these things have changed over time. I have examined newspaper corpora from three separate years – 1965, 1987 and 2000. My theoretical perspective is social constructivist, age being understood as something that is constructed and negotiated in language use. As for method, I adopt a corpus linguistic approach – large corpora and quantitative language patterns in frequencies and lexical content. Thus, my investigation is aimed at the focus words, the age lexemes and the terms in their linguistic contexts, primarily as regards adjective attributes, lexical relations and collocations.
My conclusion is that the examined expressions occur in different contexts and are used in different ways, but are not always related to age or age differentiation. I have noticed a couple of tendencies; one relates to vagueness when it comes to age and one relates to a semantic division of labour. The focus words are both used as synonyms and as oppositions, and they refer to referents belonging to different age groups. At the same time there is a clear division of labour between them in that variation in many contexts relates more to subject and contextual pattern than to different chronological ages. Ihave also noticed that chronological age is generally used when something is unusual, deviant or when the context has to do with crime, sports, (change of or debut in) a profession, birthday announcements etc.
Den här avhandlingen undersöker hur ålder används språkligt i tidningstext. Utgångspunkten är hur ålder har förändrats. Framförallt är det fokusorden flicka, pojke, man, kvinna, kille, tjej, dam och herre som i relation till ålder undersöks i avhandlingen. Därutöver studeras ålderslexem - olika variationer av de språkliga uttrycken ålder och år och slutligen även ett antal nya begrepp som förekommer i relation till ålder – kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior och det jag kallar för plusgraderingar – t ex 50 +.
Frågor jag ställer mig har med var och hur ålder förekommer och hur de utvalda fokusorden relateras på olika sätt till ålder och till kön – och slutligen hur detta har förändrats över tid. Jag har studerat tidningskorpusar från tre olika årtal – 1965, 1987 och 2000. Teoretiskt utgår jag från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där ålder ses som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändningen. Metodologiskt utgår jag från ett korpuslingvistiskt synsätt - stora textkorpusar och kvantitativa språkliga mönster i frekvenser och lexikalt innehåll. Jag studerar alltså fokusorden, ålderslexemen och de nya begreppen i sina språkliga kontexter, och då framförallt adjektivattribut, lexikala relationer och kollokationer.
Jag kommer fram till att de olika språkliga uttrycken förekommer i olika typer av kontexter och på olika sätt, men att det långt ifrån alltid har med ålder eller med åldersdifferentiering att göra. Två olika tendenser är tydliga som har med åldersvaghet och arbetsfördelning att göra. De olika fokusorden både likställs och differentieras, och de används om referenter i olika ålderskategorier. Samtidigt är det en tydlig arbetsfördelning mellan dem där variationen i många sammanhang har mer med ämnen och innehållsliga mönster att göra, än med olika kronologiska åldrar. Jag har också kunnat konstatera att kronologisk ålder generellt används när någonting är ovanligt eller avvikande utifrån en åldersnorm eller när kontexterna har med idrott, debut eller byte av profession, födelse- och dödsannonser etc.
The aim of this thesis is to study how words denoting age are used in newspaper texts. I have chosen mainly to study the following Swedish focus words for females and males of different ages ( ...flicka, kvinna, tjej, dam; pojke, man, kille and herre ) as they relate to age. Furthermore, age lexemes – different variations of Swedish expressions of age – are investigated and finally also a number of new Swedish expressions that are used to describe age – kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior and what I call “plus gradings” – e.g. 50 +.
The study is particularly concerned with where and how age is referred to and how the chosen focus words relate in different ways to age and sex – and finally also with how these things have changed over time. I have examined newspaper corpora from three separate years – 1965, 1987 and 2000. My theoretical perspective is social constructivist, age being understood as something that is constructed and negotiated in language use. As for method, I adopt a corpus linguistic approach – large corpora and quantitative language patterns in frequencies and lexical content. Thus, my investigation is aimed at the focus words, the age lexemes and the terms in their linguistic contexts, primarily as regards adjective attributes, lexical relations and collocations.
My conclusion is that the examined expressions occur in different contexts and are used in different ways, but are not always related to age or age differentiation. I have noticed a couple of tendencies; one relates to vagueness when it comes to age and one relates to a semantic division of labour. The focus words are both used as synonyms and as oppositions, and they refer to referents belonging to different age groups. At the same time there is a clear division of labour between them in that variation in many contexts relates more to subject and contextual pattern than to different chronological ages. Ihave also noticed that chronological age is generally used when something is unusual, deviant or when the context has to do with crime, sports, (change of or debut in) a profession, birthday announcements etc.
Den här avhandlingen undersöker hur ålder används språkligt i tidningstext. Utgångspunkten är hur ålder har förändrats. Framförallt är det fokusorden flicka, pojke, man, kvinna, kille, tjej, dam och herre som i relation till ålder undersöks i avhandlingen. Därutöver studeras ålderslexem - olika variationer av de språkliga uttrycken ålder och år och slutligen även ett antal nya begrepp som förekommer i relation till ålder – kids, förtis, grups, tweenie, mappie, senior och det jag kallar för plusgraderingar – t ex 50 +.
Frågor jag ställer mig har med var och hur ålder förekommer och hur de utvalda fokusorden relateras på olika sätt till ålder och till kön – och slutligen hur detta har förändrats över tid. Jag har studerat tidningskorpusar från tre olika årtal – 1965, 1987 och 2000. Teoretiskt utgår jag från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där ålder ses som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändningen. Metodologiskt utgår jag från ett korpuslingvistiskt synsätt - stora textkorpusar och kvantitativa språkliga mönster i frekvenser och lexikalt innehåll. Jag studerar alltså fokusorden, ålderslexemen och de nya begreppen i sina språkliga kontexter, och då framförallt adjektivattribut, lexikala relationer och kollokationer.
Jag kommer fram till att de olika språkliga uttrycken förekommer i olika typer av kontexter och på olika sätt, men att det långt ifrån alltid har med ålder eller med åldersdifferentiering att göra. Två olika tendenser är tydliga som har med åldersvaghet och arbetsfördelning att göra. De olika fokusorden både likställs och differentieras, och de används om referenter i olika ålderskategorier. Samtidigt är det en tydlig arbetsfördelning mellan dem där variationen i många sammanhang har mer med ämnen och innehållsliga mönster att göra, än med olika kronologiska åldrar. Jag har också kunnat konstatera att kronologisk ålder generellt används när någonting är ovanligt eller avvikande utifrån en åldersnorm eller när kontexterna har med idrott, debut eller byte av profession, födelse- och dödsannonser etc.
The real difficulty in developing practical NLP systems is due to the fact that we do not know in advance what actual "instances of knowledge" should be used in the application system, even though we ...know in advance what "types of knowledge" are required. An effective method for extracting linquistic knowledge from corpora is needed. We propose automatic linguistic knowledge acquisition from sublanguage corpora. The system combines existing linquistic knowledge and human intervention with corpus based techniques. The algorithm involves a "Gradual Approximation", which works to converge linguistic knowledge gradually towards desirable results. We conducted three experiments. The first experiment revealed the characteristic of this algorithm and the others proved the effectiveness of this algorithm for a real corpus. The results show the algorithm is promising, though there are some problems; the practical problem of the parameters, the formalism problems to include more linguistic features and the combination with other linguistic clues for more development. We would like to continue the research to perform further experiments and to improve the algorithm.
