gåva
Pedaler till Sankt Petri kyrkas orgel. Brun- och svartbetsat trä, ev. ek.
Enligt huvudliggare: "Spelbord (till fasaden vidhängande) i skåpform av målat trä med indraget mittstycke, på vars nedre ...kant vilar ställ i två avsatser av polerad...(oläsligt) med två manualer, vars nedre tangenter äro belagda med ebenholtz, de övre med elfenben, varav 9 st elfenbensplattor saknas. Över detta nothylla på vars kant sitta 20 svarta träknoppar till utdragbara mässingsstavar, vilka tjäna till att markera psalmversernas antal för organisten. På varje sida 19 stäm- och ventilandrag med handtag, svarvade av svartpolerat trä, ett handtag saknas. Upptill spegel i ram av förgylld trälist. Nedtill pedal av brun och svartbetsat trä."
795
534
svart
brun
Sankt Petri kyrka
gåva
Klaviatur eller manualer till Sankt Petri kyrkas orgel.
Enligt huvudliggare: "Spelbord (till fasaden vidhängande) i skåpform av målat trä med indraget mittstycke, på vars nedre kant vilar ställ ...i två avsatser av polerad...(oläsligt) med två manualer, vars nedre tangenter äro belagda med ebenholtz, de övre med elfenben, varav 9 st elfenbensplattor saknas. Över detta nothylla på vars kant sitta 20 svarta träknoppar till utdragbara mässingsstavar, vilka tjäna till att markera psalmversernas antal för organisten. På varje sida 19 stäm- och ventilandrag med handtag, svarvade av svartpolerat trä, ett handtag saknas. Upptill spegel i ram av förgylld trälist. Nedtill pedal av brun och svartbetsat trä."
795
534
brun
Sankt Petri kyrka
Bänk av målat trä med rektangulär sits på två svängda stöd förenade av slå nedtill och hylla upptill. Utmed ena långsidan bred sarg, kantfasonerad.
grön
gåva
1
samh
795
534
D11g
D28t
D28u
ljusgrön
gåva
Överdel till klaviaturbord i tre delar.
Enligt huvudliggare: "Spelbord (till fasaden vidhängande) i skåpform av målat trä med indraget mittstycke, på vars nedre kant vilar ställ i två ...avsatser av polerad...(oläsligt) med två manualer, vars nedre tangenter äro belagda med ebenholtz, de övre med elfenben, varav 9 st elfenbensplattor saknas. Över detta nothylla på vars kant sitta 20 svarta träknoppar till utdragbara mässingsstavar, vilka tjäna till att markera psalmversernas antal för organisten. På varje sida 19 stäm- och ventilandrag med handtag, svarvade av svartpolerat trä, ett handtag saknas. Upptill spegel i ram av förgylld trälist. Nedtill pedal av brun och svartbetsat trä."
3
534
795
Sankt Petri kyrka
Ochratoxin A contamination of cereal feed grain was monitored during October 1989-September 1990 by analysis of blood samples from slaughter swine in Sweden. The detection of ochratoxin A in swine ...blood was used as a method to identify swine herds fed ochratoxin A contaminated feed. The contamination level of ochratoxin A in the blood of the positive herds was in the range 2-45 ng/ml with the mean concentration 5.2 ng/ml. Feed samples for mycological analysis were collected from both ochratoxin A positive herds (greater than or equal to ng/ml blood) and ochratoxin A negative herds (less than 2 ng/ml blood). From the ochratoxin A positive herds and the ochratoxin A negative herds 22 and 21 feed samples were collected, respectively. No quantitative differences in mould content, as determined by colony forming units, were observed between the two groups. However, there were differences in the mycoflora. The incidence of storage fungi (Penicillium and Aspergillus spp.) was significantly higher (p less than 0.05) in feed from ochratoxin A positive herds. Particularly, Penicillium verrucosum was found to be significantly more common (p less than 0.001). Altogether 274 isolates were screened for their ability to produce ochratoxin A. Ochratoxin A producers were found only within P. verrucosum; 38% of the 63 isolates produced detectable amounts of ochratoxin A. Ochratoxin A producing isolates of P. verrucosum were found in 60% of the feed samples collected from ochratoxin A positive swine herds and in one sample (5%) of the feed samples collected from the ochratoxin A negative herds.
Sadeltak, Pulpettak, Sadeltak
Vapenhuset har en tresprångig, rundbågig och putsad portal samt en ålderdomlig bräddörr med profilerad panel i fiskbensmönster, troligen från 1700-talet. Dess golv är ...täckt av tegel. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Porten till långhuset är en hög och smal, putsad tegelportal med en bräddörr med smidesband från 1915 års restaurering.
Skäfthammars kyrka restaurerades år 1915 efter ett förslag av arkitekten och sedermera riksantikvarien Sigurd Curman. Han skapade med sina restaureringar en ny antikvarisk praxis för hur kyrkor skulle hanteras. Curmans restaureringar handlade, som i Skäfthammar, ofta om att ta fram överkalkade medeltidsmålningar och konservera dem utan att förbättra eller måla i dem. I stället var hans syfte att skapa ett enhetligt kyrkorum med medeltida prägel. Senare tiders tillägg såsom predikstolar och altaruppsatser behandlades även de med stor varsamhet och ofta återställdes ursprungliga färgskikt.
Kyrkans inre har idag den prägel den fick vid Curmans restaurering 1915. Det är ett mycket stämningsfullt kyrkorum som präglas av den rika bemålningen på väggar och valv samt av den fasta inredningen i form av bänkkvarter, läktare, predikstol och altaruppsats från 1600- och 1700-talen med framtagen ursprungsfärg. Kyrkorummet täcks av höga, putsade tegelribbvalv, varav korvalvet och mittvalvet är stjärnvalv. Kalkmålningarna på väggar och valv är tillkomna först i slutet av 1500-talet, vilket bl.a. figurernas klädedräkter tyder på. Golvet är belagt med tegel. I korgolvet finns två äldre gravstenar från 1600-talets senare del. Två stora ljuskronor i mässing hänger över mittgången i långhuset.
Kyrkan ligger i direkt närhet till Gimo bruk som expanderade under 1600-talet. För att skaffa utrymme åt den växande bruksbefolkningen i kyrkan byggdes den s.k. smedsläktaren längs norra långhusväggen år 1682. Den är sammanbyggd med orgelläktaren i väster och har en läktarbarriär av barocktyp med färgstark marmorering i brunt, rött, blått och grått. Barriären indelas i mindre fält av pilastrar och pryds nertill av snidade ornament. Bänkinredningen, som har sitt ursprung i 1700-talet, är byggd i slutna kvarter och marmorerad i gråtoner. Predikstolen skänktes till kyrkan år 1754 av Louis de Geer, ägare till Gimo bruk, och är av utrymmesskäl placerad i korets sydöstra hörn. Den är tillverkad av bildhuggaren Olof Gerdman och har marmorerade ytor och förgyllda listverk och en rik barockornamentik. Altaruppsatsen är samtida med predikstolen. Den har en arkitektonisk uppbyggnad med kolonner som bär ett segmentbågsformat överstycke med förgyllda ornament. Altartavlan skänktes till kyrkan 1887 och är en kopia av Karl Blochs kommen till mig målad av Elisabeth Warling. Även altaret är i trä och hänger stilmässigt ihop med altaruppsatsen. Nummertavlan i koret är från 1754. Den har en marmorerad, ornerad ram och står på en marmoreringsmålad ställning.
Kyrkan införskaffade sin första orgel, byggd av Olof Schwan, år 1787. Den ersattes år 1893 av en ny orgel. Den nuvarande orgeln tillverkades 1950 av orgelbyggare Lindgren i Göteborg. Den är placerad bakom en gustaviansk orgelfasad, vilken dock inte tycks höra till Schwanorgeln från 1787. Den har troligen köpts från någon annan kyrka.
Kyrkans äldsta föremål är en romansk dopfunt i sandsten, placerad i västra delen av långhuset. Funten har en halvklotformig cuppa och en repstavsornerad vulst mellan cuppan och foten samt är försedd med uttömningshål. Den är tillverkad under 1100-talet eller 1200-talets början och är en av de äldsta i hela Uppland.
Sakristian har en järndörr klädd med hamrade plåtar. Sakristian är välvd med ett putsat och vitkalkat tunnvalv. Även väggarna är putsade och vitkalkade. Golvet täcks av tegelsten.
Långhusets fasader är mosaikartade med sina stora, olikfärgade stenblock i ojämna skift. Stenmurarna är fogade med brett utstrukna kalkbruksfogar. Vapenhuset och sakristians fasader är putsade och vitkalkade. Långhuset och koret har stora, rundbågiga fönsteröppningar med putsade och vitkalkade smygar och omfattningar. Det finns två fönster i söder, ett fönster över altaret i öster och ett gavelfönster mot väster. Däremot har det, ovanligt nog, aldrig funnits något fönster mot norr. Där är den slutna stenfasaden bevarad i orört skick. De yttre fönsterbågarna är gjorda av smidesjärn och innerbågarna är av trä. Östra korföntret är igenmurat på insidan men har kvar fönsterbågen utåt. Fönsterbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Långhuset och vapenhuset har branta sadeltak täckta med tjärade spån. Sakristian har ett spåntäckt pulpettak och är försedd med hängränna och stuprör av koppar.
Skäfthammars kyrka står som en typisk representant för många uppländska sockenkyrkor. Det är en rektangulär salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkan är byggd med skalmurar av gråsten. Vapenhus samt långhus och kor är välvda med teglribbvalv medan sakristian är försedd med ett tunnvalv. Kyrkans byggnadsår är inte närmare känt, men Ann Catherine Bonnier anför sydportalens höga och smala tegelomfattning i tre språng som stöd för uppfattningen att kyrkan är senmedeltida. Hon menar även att den tunnvälvda sakristian är äldre än kyrkan i övrigt. Den kan ha byggts till en tidigare träkyrka, såsom skett i flera andra upplandssocknar, under folkungatiden på 1200- eller 1300-talet.
Sadeltak, Pulpettak, Sadeltak
The gunhouse has a three-pronged, round-arched and trimmed portal and an age-old board door with profiled panel in herringbone patterns, probably from the 1700s. Its floor is covered in brick. Walls and arches are trimmed and whitewashed. The gateway to the longhouse is a tall and narrow, plastered brick portal with a board door with forging straps from the 1915 restoration.
The church of Skäfthammar was restored in 1915 after a proposal from the architect and later the national artist Sigurd Curman. He created with his restorations a new antiquarian practice for how churches should be managed. Curman’s restorations, as in Skäfthammar, often dealt with overcaled medieval paintings and preserving them without improving or painting in them. Instead, his aim was to create a unified church room with medieval character. The additions of later times such as pulpits and altar essays were also treated with great caution and often original layers of paint were restored.
The interior of the church today has the character it received at Curman’s restoration in 1915. It is a very evocative church room, characterised by the rich painting on walls and vaults and by the solid interior in the form of a bench block, a painter, a pulpit and an altar essay from the 1600s and 1700s, with emanating colours. The church room is covered by tall, plastered brick rib vaults, of which the choir vault and middle vault are star vaults. The lime paintings on walls and vaults are only available in the late 1500s, including: the attire of the figures suggests. The floor is paved with brick. In the basket floor are two older tombstones from the later part of the 16th century. Two large chandeliers in brass hang over the middle aisle in the longhouse.
The church is located in direct proximity to Gimo’s mill, which expanded in the 16th century. In order to provide space for the growing utility population in the church, the so-called blacksmith relative was built along the north wall of the longhouse in 1682. It is built with the organ launcher to the west and has a baroque style fan barrier with colourful marbling in brown, red, blue and gray. The barrier is divided into smaller fields by pilastrar and adorned down by carved ornaments. The bridge furnace, which originated in the 17th century, is built in closed quarters and marbled in grey tones. The pulpit was given to the church in 1754 by Louis de Geer, owner of Gimo’s mill, and for space reasons is placed in the southeastern corner of the choir. It is made by Olof Gerdman, a master carver, with marbled surfaces and gilded list works and a rich baroque ornamented character. The altar essay is contemporary with the pulpit. It has an architectural structure with columns bearing a segment arc shaped upper with gilded ornaments. The altarpiece was given to the church in 1887 and is a copy of Karl Bloch’s commemoration to me painted by Elisabeth Warling. The altar is wooden and is stylishly connected with the altar paper. The number board in the choir dates from 1754. It has a marbled, ornate frame and stands on a marble painted stand.
The church acquired its first organ, built by Olof Schwan, in 1787. It was replaced in 1893 by a new organ. The current organ was made in 1950 by the organ builder Lindgren in Gothenburg. It is located behind a Gustavian organ facade, which however does not seem to belong to the Schwanorgeln of 1787. It was probably bought from another church.
The oldest object in the church is a Romanesque baptismal find in sandstone, placed in the west of the longhouse. The nave has a hemispherical cuppa and a scratch-fired cuppa between the cuppa and the foot and is equipped with an exhaustion hole. It is made during the 1100s or the beginning of the 1200s and is one of the oldest in the whole of Uppland.
The sacristy has an iron door dressed with hammered sheets. The sacristy is arched with a putsat and whitewashed barrel vault. The walls are also trimmed and whitewashed. The floor is covered by brick.
The façades of the longhouse are mosaicised with their large, different colored stone blocks in uneven shifts. The stone walls are attached with wide-cut calcareous joints. The gunhouse and the facades of the sacristy are plastered and whitewashed. The longhouse and the choir have large, round-arched window openings with trimmed and whitewashed sneaks and scopes. There are two windows to the south, a window over the altar to the east and a gable window to the west. By contrast, there has never been a window to the north. There, the closed stone facade is preserved in untouched condition. The outer w
PDF
