Ansambel Kapučino: Anton A. Grebenšek – saksofon, Ciril Zdovc – harmonika, Milan Šteharnik – kitara, David Slatinek – bobni, Lado Planko – kitara, Tina Slatinek – vokal
For nylig blev Centre for Historical Performance Practice (CHiPP) oprettet på Afdeling for Dramaturgi og Musikvidenskab, Aarhus Universitet. I det følgende fortæller jeg lidt om, hvad historical ...performance practice kan dække over, hvorpå jeg applikerer begrebet på tre forskellige forestillinger, jeg har oplevet i løbet af foråret 2019.
Masterworks of 20th-Century Music introduces more than one hundred of the greatest compositions by world-renowned composer that have entered the standard orchestral repertory. The author surveyed ...dozens of major American orchestras to focus on those works that an average audience member is most likely to hear. Concertgoers who are intimated by the modern repertoire finally have a single resource that will help them understand and enjoy it. Like an educated guide, he walks the listener through the piece, explaining how all the elements come together to form a unified whole. This book serves the general reader interested in 20th-century music, plus students, teachers, and scholars.
This book traces the emergence of the orchestra from 16th-century string bands to the ‘classical’ orchestra of Haydn, Mozart, Beethoven, and their contemporaries. Ensembles of bowed stringed ...instruments, several players per part plus continuo and wind instruments, were organized in France in the mid-17th century and then in Rome at the end of the century. The prestige of these ensembles and of the music and performing styles of their leaders, Jean-Baptiste Lully and Arcangelo Corelli, caused them to be imitated elsewhere, until by the late 18th century, the orchestra had become a pan-European phenomenon. Spitzer and Zaslaw review previous accounts of these developments, then proceed to a thoroughgoing documentation and discussion of orchestral organization, instrumentation, and social roles in France, Italy, Germany, England, and the American colonies. They also examine the emergence of orchestra musicians, idiomatic music for orchestras, orchestral performance practices, and the awareness of the orchestra as a central institution in European life.
Blue orchestra outside Uppsala University Library Carolina Rediviva, Uppsala 2011
The picture is part of a collection of digitally born images that photographer Peter Gullers took in Uppsala in ...2006-2012.
Peters Gullers writes the following about the pictures: "In the last two years I have regularly roamed Uppsala with camera and observed and documented daily life in streets and squares. No dramatic events, no fires, accidents, acts of violence with a so-called news value I have been a witness to.
Today, what is not published in press or teve tends not to really exist. After all, it is in everyday life on the streets and squares that most of us come into contact with other known and unknown Uppsalabas. One reason why so many indivisible and spontaneous confirms that they notice that they are being photographed is perhaps that most of the time it is perceived as positive to be seen and thus confirmed. In the second place, I think the idea is that the gesture is a greeting to the future viewer of the picture in a possible publication.
Nowadays it is no longer journalists, professional photographers and image editors who decide exclusively who should be confirmed by publication. Never have there been so much pictures as now and it is rather a rule than exception that the people you meet at sta 'n can be found with photo and personal data on the net - together with a often large number of named friends.
But if we go ten or twenty years ahead in time, the question is what we then have for documentation of Uppsalaborna’s life today. The picture archives that are now often on mobile phones memory cards or laptocouples hard disks may not even be readable then - if they even remain. "
Blåsorkester utanför Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva, Uppsala 2011
Bilden ingår i en samling digitalt födda bilder som fotografen Peter Gullers tog i Uppsala åren 2006-2012.
Peters Gullers skriver följande om bilderna: "Under de senaste två åren har jag regelbundet strövat omkring i Uppsala med kamera och iakttagit och dokumenterat det dagliga livet på gator och torg. Inga dramatiska händelser, inga bränder, olyckor, våldshandlingar med så kallat nyhetsvärde har jag varit vittne till.
Idag tenderar det som inte publiceras i press eller teve att egentligen inte finnas till. Det är ju ändå i vardagen på just gator och torg de flesta av oss kommer i kontakt med andra såväl kända som okända Uppsalabor. En anledning till att så många omdelbart och spontant bekräftar att de märker att de blir fotograferade är kanske att det för det mesta uppfattas som positivt att bli sedd och därmed bekräftad. I andra hand tror jag tanken är att gesten är en hälsning till kommande betraktare av bilden vid en eventuell publicering.
Numer är det inte längre journalister, yrkesfotografer och bildredaktörer som uteslutande bestämmer vilka som ska bli bekräftade genom publicering. Aldrig har det tagits så mycket bilder som nu och det är snarare regel än undantag att de människor du möter på sta´n går att finna med foto och personliga uppgifter på nätet - tillsammans med ett ofta stort antal namngivna vänner.
Men om vi går tio eller tjugo år fram i tiden är frågan vad vi då har för dokumentation av Uppsalabornas liv idag. De bildarkiv som nu ofta ligger på mobiltelefonernas minneskort eller laptoparnas hårddiskar kanske inte ens är läsbara då - om de ens finns kvar".
The picture is part of a collection of digitally born images that photographer Peter Gullers took in Uppsala in 2006-2012.
Peters Gullers writes the following about the pictures: "In the last two ...years I have regularly roamed Uppsala with camera and observed and documented daily life in streets and squares. No dramatic events, no fires, accidents, acts of violence with a so-called news value I have been a witness to.
Today, what is not published in press or teve tends not to really exist. After all, it is in everyday life on the streets and squares that most of us come into contact with other known and unknown Uppsalabas. One reason why so many indivisible and spontaneous confirms that they notice that they are being photographed is perhaps that most of the time it is perceived as positive to be seen and thus confirmed. In the second place, I think the idea is that the gesture is a greeting to the future viewer of the picture in a possible publication.
Nowadays it is no longer journalists, professional photographers and image editors who decide exclusively who should be confirmed by publication. Never have there been so much pictures as now and it is rather a rule than exception that the people you meet at sta 'n can be found with photo and personal data on the net - together with a often large number of named friends.
But if we go ten or twenty years ahead in time, the question is what we then have for documentation of Uppsalaborna’s life today. The picture archives that are now often on mobile phones memory cards or laptocouples hard disks may not even be readable then - if they even remain. "
"Sista april"-firande utanför Carolina Rediviva, Uppsala 2011
Bilden ingår i en samling digitalt födda bilder som fotografen Peter Gullers tog i Uppsala åren 2006-2012.
Peters Gullers skriver följande om bilderna: "Under de senaste två åren har jag regelbundet strövat omkring i Uppsala med kamera och iakttagit och dokumenterat det dagliga livet på gator och torg. Inga dramatiska händelser, inga bränder, olyckor, våldshandlingar med så kallat nyhetsvärde har jag varit vittne till.
Idag tenderar det som inte publiceras i press eller teve att egentligen inte finnas till. Det är ju ändå i vardagen på just gator och torg de flesta av oss kommer i kontakt med andra såväl kända som okända Uppsalabor. En anledning till att så många omdelbart och spontant bekräftar att de märker att de blir fotograferade är kanske att det för det mesta uppfattas som positivt att bli sedd och därmed bekräftad. I andra hand tror jag tanken är att gesten är en hälsning till kommande betraktare av bilden vid en eventuell publicering.
Numer är det inte längre journalister, yrkesfotografer och bildredaktörer som uteslutande bestämmer vilka som ska bli bekräftade genom publicering. Aldrig har det tagits så mycket bilder som nu och det är snarare regel än undantag att de människor du möter på sta´n går att finna med foto och personliga uppgifter på nätet - tillsammans med ett ofta stort antal namngivna vänner.
Men om vi går tio eller tjugo år fram i tiden är frågan vad vi då har för dokumentation av Uppsalabornas liv idag. De bildarkiv som nu ofta ligger på mobiltelefonernas minneskort eller laptoparnas hårddiskar kanske inte ens är läsbara då - om de ens finns kvar".
The picture is part of a collection of digitally born images that photographer Peter Gullers took in Uppsala in 2006-2012.
Peters Gullers writes the following about the pictures: "In the last two ...years I have regularly roamed Uppsala with camera and observed and documented daily life in streets and squares. No dramatic events, no fires, accidents, acts of violence with a so-called news value I have been a witness to.
Today, what is not published in press or teve tends not to really exist. After all, it is in everyday life on the streets and squares that most of us come into contact with other known and unknown Uppsalabas. One reason why so many indivisible and spontaneous confirms that they notice that they are being photographed is perhaps that most of the time it is perceived as positive to be seen and thus confirmed. In the second place, I think the idea is that the gesture is a greeting to the future viewer of the picture in a possible publication.
Nowadays it is no longer journalists, professional photographers and image editors who decide exclusively who should be confirmed by publication. Never have there been so much pictures as now and it is rather a rule than exception that the people you meet at sta 'n can be found with photo and personal data on the net - together with a often large number of named friends.
But if we go ten or twenty years ahead in time, the question is what we then have for documentation of Uppsalaborna’s life today. The picture archives that are now often on mobile phones memory cards or laptocouples hard disks may not even be readable then - if they even remain. "
"Sista april"-firande utanför Carolina Rediviva, Uppsala 2011
Bilden ingår i en samling digitalt födda bilder som fotografen Peter Gullers tog i Uppsala åren 2006-2012.
Peters Gullers skriver följande om bilderna: "Under de senaste två åren har jag regelbundet strövat omkring i Uppsala med kamera och iakttagit och dokumenterat det dagliga livet på gator och torg. Inga dramatiska händelser, inga bränder, olyckor, våldshandlingar med så kallat nyhetsvärde har jag varit vittne till.
Idag tenderar det som inte publiceras i press eller teve att egentligen inte finnas till. Det är ju ändå i vardagen på just gator och torg de flesta av oss kommer i kontakt med andra såväl kända som okända Uppsalabor. En anledning till att så många omdelbart och spontant bekräftar att de märker att de blir fotograferade är kanske att det för det mesta uppfattas som positivt att bli sedd och därmed bekräftad. I andra hand tror jag tanken är att gesten är en hälsning till kommande betraktare av bilden vid en eventuell publicering.
Numer är det inte längre journalister, yrkesfotografer och bildredaktörer som uteslutande bestämmer vilka som ska bli bekräftade genom publicering. Aldrig har det tagits så mycket bilder som nu och det är snarare regel än undantag att de människor du möter på sta´n går att finna med foto och personliga uppgifter på nätet - tillsammans med ett ofta stort antal namngivna vänner.
Men om vi går tio eller tjugo år fram i tiden är frågan vad vi då har för dokumentation av Uppsalabornas liv idag. De bildarkiv som nu ofta ligger på mobiltelefonernas minneskort eller laptoparnas hårddiskar kanske inte ens är läsbara då - om de ens finns kvar".
